Hedberg goes Africa

Den 19 december var det dags - safari i Krügerparken. Började med att vi blev hämtade 30 minuter försent av två Mozambikier som knappt kunde prata engelska. Men vi är väldigt vana vid det nu. Ensamma i en minibuss började vi köra mot mörka moln och den sydafrikanska gränsen. Väl framme vid gränsen började kaoset. Först gick man ut ur bilen för att få en stämpel i passet att man lämnat landet, sedan körde man ca 500 meter över gränsen och gick ut ur bilen ännu en gång. Nu var det dags att få en stämpel i passet och helt enkelt bli insläpta i Sydafrika. Det var nu vi började svettas då vi får höra i luckan att vi inte kommer in i landet utan vårt vaccinationskort, vilket vi inte hade med. Note to yourself: ta alltid med vaccinationskortet när man reser i Afrika. Det var inte bara vi som blev chockade utan även de som skulle ta oss till parken. Det har tydligen aldrig hänt dem förut, men såklart händer det oss - vi blev nekade inträde. Där stod vi, ca 1 timma ifrån Maputo och 30 minuter från parken. Som en blixt från klarblå himmel hände något helt fantastiskt. En kvinna i ett annat bås släppte in oss efter att vår chafför snackat med henne. Hallelujah!

3 dagar kvar i Mozambique. Nedräkning? Ja, nu har den riktiga nedräkningen börjat.

Sista dagen i Inhambane, den är nu kommen. Var till universitetet och snackade med vår handledare, Emidio, en sista gång. Fick en liten gåva också, vilket var väldigt trevligt. Vår nya vän Darren, som har hjälp oss med allt under hela vår vistelse, sa något väldigt fint när vi sa hej då. Han sa att vi har varit de bästa och mest seriösa studenterna som kommit till Inhambane för studier. Det värmde gott i våra hjärtan och gjorde oss ännu mer stolta för de vi åstadkommit. Efter besöket drog vi till vårt kära hotell och myst lite vid poolen en sista gång, drack en latte och har njutit av vår sista dag i Inhambane. Imorgon bitti klockan 5 går bussen mot Maputo och sen väntar vår sista vecka i Mozambique. Imorgon eftermiddag ska vi ta ut vår kära Tahia (vår extramamma) då hon verkar behöva komma ut lite. Sedan väntar en fem-dagars planerad vistelse i Maputo, vilket vi verkligen ser fram emot. Dock såg vi att det ska vara 34 grader varmt och strålande sol när vi är där, och tro de eller ej, det är det sista man vill ha i detta land efter 2 månader av hetta. Idag har vi svettats i 34 graders värme, och då har det ändå varit molnigt. Men vem klagar?! Nu kommer vi minsann bara närmre och närmre Sverige och julen!! Om en vecka sitter vi på flygplatsen i Maputo och väntar på att få åka till Johannesburg! Om 8 dagar är vi hemma i Kalmar igen, och om 9 dagar är vi hos våra älskade föräldrar och laddar inför en julafton med nära och kära!

Sitter här och lyssnar på svenska jullåtar oh laddar inför julen i Sverige. Det är väldigt svårt att ens förstå att julen står runt hörnet med tanke på att man inte ser julpynt, belysning eller ens hör julmusik här i Inhambane. Istället har vi palmer, strålande sol och 30 graders värme (vilket man nu blivit van med efter 2 månaders konstant sommar), så det kommer bli en liten chock när man slängs in i julen och allt vad det innebär.

Äventyret i Mozambique börjar nu lida mot sitt slut. Så nu tar vi lite semester i några dagar för att njuta av Inhambane, solen och värmen, men vilken resa och upplevelse detta har varit. Det är och kommer vara mycket svårt att förklara för nära och kära hur det har varit att leva i ett utvecklingsland i hela två månader. Under två månader hinner man komma in i den afrikanska vardagen och saker och ting börja kännas normalt.

Long time no see. Nu var det minsann alldeles för långt tid sedan vi bloggade. Fy skäms. Men vi har haft mindre tillgång till internet och det har tyvärr drabbat bloggen. Julen börjar närma sig och det märks knappast här. Kommer bli en liten chock när man landar sen, och det (förhoppningsvis) är julpynt överallt. Vi kommer trots allt till Sverige två dagar innan julafton.

Vår studie här går väldigt bra. Dock är vi väldigt trötta på intervjuer nu, och har tyvärr fler imorgon med lokalbefolkningen. Men snart är det över och då kan vi ta lite semester innan vi åker hem till Sverige och måste skriva klart arbetet. Vi har bara 2 veckor kvar här i Inhambane innan vi åker till Maputo, och sen ska vi tillbringa de sista dagarna där. Ska faktiskt bli skönt att byta miljö och hamna i en storstad. Familjen vi bor hos i Maputo ska dock åka på semester när vi kommer, men fördelen är att vi då får lägenheten för oss själva. Tahia, mamman i familjen, är helt underbar som låter oss bo där när vi är borta så vi kan inte vara gladare. Dock kan vi inte längre gå överallt som man kan i lilla Inhambane, utan måste förlita oss på taxi eller chopella (tuc tuc), men det blir bra ska ni se.

Förra veckan var vi ut i en by mellan Tofo och Inhambane för intervjuer. Det var minsann en upplevelse. Mitt ute i ingenstans, utan elektricitet, bor folk i små hus gjorda av vass eller palmblad. Måste säga att man många hade det väldigt hemtrevligt på sin lilla gård som var omringad av lite buskar. Sen följde vi med vår tolk hem och fick träffa hans familj och dricka direkt ur en kokosnöt. Det gör man verkligen inte varje dag, men gott var det. Visst att det är väldigt vacker på landsbygden och de små söta husen folk bor i, men ack så skitigt det är. Och när solen går ned blir det mörk, väldigt mörkt. Extra lustigt är det då när de vi pratar med säger att de lever bättre idag på grund av turismen, men vi kan knappt se det för de lever så skitigt och fattigt. Men folk här lever på ca 750 kronor i månaden (om de har ett jobb dvs), så har man inte råd med så mycket.

Imorgon blir en dag i Tofo, i ca 30 graders värme och strålande sol, så vi är lyckligt lottade som fått denna chans att skriva vår c-uppsats i Mozambique.

Det var nu ett tag sedan vi lyckats uppdatera vår blogg vilket självklart är pga dålig tillgång till internet. Vad har hänt sen sist:

Äntligen helg! Vilken vecka det har varit. Vaknade som vanligt tidigt, dock lite öfr tidigt idag, kl. 5:19 för att vara precis. Men vi har lärt oss nu att det är inget konstigt för här börjar dagen redan 4, så är redan afrikaner efter 3 veckor här. Ligger nu i sängen och lyssnar på P3 och myser loss, vilken lyx.

Idag har vi haft en massa tillgång till internet. Oj oj, vilken lyx det är. Annars har det varit ännu en produktiv dag. Har turen att studenter gärna översätter lite enkäter och intervjuer åt oss för att få träna på sin engelska. Så det har vi Darren (se bild nedan) att tacka för. Han är verkligen en av våra änglar här. Vi har även nästan lyckats att få universitetet att skriva ett intyg till oss för att vi ska få en stämpel i vårt visum nästa vecka, och på så vis slippa korsa gränsen. Visumet kräver nämligen en förnyelse efter 30 dagar, detta genom att man korsa gränsen och får en stämpel. En sådan stämpel ska vi, men lite hjälp från universitetet få i staden bredvid. Vi får hålla tummarna för att det går igenom, annars blir det en 7 timmars bussresa till Maputo och sedan en dag i Sydafika, för att sedan sitta 7 timmar på bussen tillbaks till Inhambane.

Idag fick vi en förfrågan av en kille som lagade vårt läckage i badrummet, som undrade när han kunde komma förbi och lära sig engelska av oss. Vi tittade på varandra och började fundera om vi verkligen hört rätt. Lite snällt sa vi att vi inte har tid att lära folk engelska för vi har så mycket med skolan. Observera att han frågade NÄR han kunde komma hit för att lära sig engelska och inte OM. Man kan ju börja fundera om vi missat något, som att vi är engelska lärare som kommit hit för att lära folk engelska eller om det står i våra pannor att vi bara är här och glassar. När vi gick hem från supermarket mötte vi en man som började ta på oss, tittade och log. Precis sådär som att han bara ville känna hur en vit människa känns. Eller klassikern, att säga hej till oss när de gått förbi. Lite sent kanske…

Denna replik börjar bli lite gammal nu:

Kille: - Hi!

Vi: - Hi!

Kille: - I’m fine. How are you?

Vi: ?

De kan inte så mycket engelska här, vilket kan bli väldigt underhållande emellanåt.

För 25 år sedan kom en liten flicka till världen. Japp, grattis på födelsedagen, Kristin! Tack tack!