Det var nu ett tag sedan vi lyckats uppdatera vår blogg vilket självklart är pga dålig tillgång till internet. Vad har hänt sen sist:
Vi har bott ännu en natt på vårt underbara hotell här i staden. Vilket alltid innebär två dagars glassande vi hotellets pool och en lång, lång frukost på morgonen, då vi äter som två flickor som inte fått mat på en hel vecka!!!
Sedan har vi fått uppleva något unikt och helt obeskrivligt. Vi har snorklat med en valhaj!!!Det var helt underbart och overkligt.
Vi lever och frodas, men försöker emellan allt plugg och intervjuer att njuta av detta land och klimat!!!
Vi önskar våra läsare en trevlig vecka ock kommer att försöka bli duktigare på att uppdatera lite mer!!!
Våra älskade hotell Casa do Capitao
Ser inte så inbjudande ut utifrån men är helt underbart inuti!
Utsikt från rum nummer 7
Självklart hade de tofflor och morgonrockar till sina gäster
Njutning på hög nivå
Kanske inte den bästa bilden från poolen men fint är det!
Nu ska det ätas på hotellets restaurang, notera att vi har fönat håret vilket är en lyx
Äntligen helg! Vilken vecka det har varit. Vaknade som vanligt tidigt, dock lite öfr tidigt idag, kl. 5:19 för att vara precis. Men vi har lärt oss nu att det är inget konstigt för här börjar dagen redan 4, så är redan afrikaner efter 3 veckor här. Ligger nu i sängen och lyssnar på P3 och myser loss, vilken lyx.
Då undrar ni säkert vad som händer i helgen?! Det kan vi allt berätta för er. Klockan 11 drar vi till hotell Casa Do Capit ao, ännu en natt. Har delat lite med dem, så vi har fått två lite billigare nätter. Vattenkokaren exploderade igår så nu har vi blivit av med vår lyx här i huset, så det passa bra att checka in på hotell. Snart blir det frukost, sen supermarket för att köpa lite choklad och fira helg. Igår var den varmaste dagen hittills, säkert 35 grader. Men vi klagar inte då vi vet hur ni har det i Sverige, det var bara väldigt varmt i solen. Idag ska det bara bli 32 grader enligt vädret, men det kommer blåsa betydligt mer så det kan bli skönt.
Har lite godbitar att dela med oss här från Mozambique. Vi har ju lyxen att ha två kanaler i allrummet här, som båda endast snackar portugisiska så vi fattar ändå ingenting. Vi njuter varje gång vi ser denna reklam. Lägg dock märkte till de rena gatorna, rena människor, all teknik för det ser inte ut så här i detta land:
Sen är det väldigt populärt med serier från Brasilien. För övrigt är det skitdåliga. Väldigt mycket dramatik och lyx i överflöd att det är konstigt att sitta i detta fattiga land och titta på hur fint dem har det:
Idag har vi haft en massa tillgång till internet. Oj oj, vilken lyx det är. Annars har det varit ännu en produktiv dag. Har turen att studenter gärna översätter lite enkäter och intervjuer åt oss för att få träna på sin engelska. Så det har vi Darren (se bild nedan) att tacka för. Han är verkligen en av våra änglar här. Vi har även nästan lyckats att få universitetet att skriva ett intyg till oss för att vi ska få en stämpel i vårt visum nästa vecka, och på så vis slippa korsa gränsen. Visumet kräver nämligen en förnyelse efter 30 dagar, detta genom att man korsa gränsen och får en stämpel. En sådan stämpel ska vi, men lite hjälp från universitetet få i staden bredvid. Vi får hålla tummarna för att det går igenom, annars blir det en 7 timmars bussresa till Maputo och sedan en dag i Sydafika, för att sedan sitta 7 timmar på bussen tillbaks till Inhambane.
Imorgon ska vi till Tofo igen för att genomföra två (förhoppningsvis tre) intervjuer med hotell och dykföretag. Ska bli jätte intressant att höra deras version av turismenutvecklingen i området. Och har vi tur så blir det även lite strandhäng när vi väl är på stranden.
Engelskaläraren Darren som är vår klippa här i Inhambane
Baksidan på vårt hus, och vår glade vakt
Här var en kille som väldigt gärna ville vara med på bild
Förbereder vår första intervju. Ska inte klaga, eller hur?!
Idag fick vi en förfrågan av en kille som lagade vårt läckage i badrummet, som undrade när han kunde komma förbi och lära sig engelska av oss. Vi tittade på varandra och började fundera om vi verkligen hört rätt. Lite snällt sa vi att vi inte har tid att lära folk engelska för vi har så mycket med skolan. Observera att han frågade NÄR han kunde komma hit för att lära sig engelska och inte OM. Man kan ju börja fundera om vi missat något, som att vi är engelska lärare som kommit hit för att lära folk engelska eller om det står i våra pannor att vi bara är här och glassar. När vi gick hem från supermarket mötte vi en man som började ta på oss, tittade och log. Precis sådär som att han bara ville känna hur en vit människa känns. Eller klassikern, att säga hej till oss när de gått förbi. Lite sent kanske…
Denna replik börjar bli lite gammal nu:
Kille: - Hi!
Vi: - Hi!
Kille: - I’m fine. How are you?
Vi: ?
De kan inte så mycket engelska här, vilket kan bli väldigt underhållande emellanåt.
För 25 år sedan kom en liten flicka till världen. Japp, grattis på födelsedagen, Kristin! Tack tack!
Äntligen har vi kunnat ladda upp lite bilder. Dock var internet inte lika snabbt som det är i Sverige och en bild tog alldeles för lång tid att ladda upp, så det blev inte så många. Hoppas att ni har lite bättre koll på hur vi har det här i Mozambique nu.
I fredags tog vi in på ett hotell här i Inhambane. Vi behövde lite bättre standard, en pool och komma bort från samhället här för en stund. Men vi passade även på att fira Kristins födelsedag. Om ni bara visste hur bra vi har haft det. En dusch med tryck, världens skönaste sängar, morgonrock, hårfön, tv där de pratar engelska, internet, pool med mycket mer. Internet krånglade dock (såklart) så vi kunde endast vara uppkopplade i lobbyn, där vi kunde skypa med våra föräldrar och farmor och farfar. Det bästa av allt var att vi fick vara i fred, och slippa allt stirrande från lokalbefolkningen. Åt även den godaste frukosten hittills i Mozambique, där den varma maten beställdes från köket och buffé inte helt var för att ta själv då servitörerna hämtade allt man ville ha. Från att ha varit två vandrande dollarsedlar blev vi Kristin och Maria för två dagar. Längtar redan tillbaks till fint hår, örhängen och en miljö där man kan vara sig själv i. Fick höra från en som jobbade där att han ha en månadslön på 3000 MT, vilket motsvarar ca 750 kronor, och då jobbar han ca 11 timmar om dagen, 6 dagar i veckan. Vi spenderade alltså två månadslöner på en hotellnatt (inklusive middag med efterrätt), och anser att vi är fattiga studenter. Kanske är dags att tänka om.
Igår kväll slängdes vi snabbt in i vardagen här i Inhamnbane. Redan under promenaden blev vi uttittade, pratade till och om samt nästan förföljda av skrattande mozambikier. Väl i lägenheten hann vi båda ta en dusch innan vattnet tog slut. Samtidigt som det var tur att vi hann bli rena så blir man väldigt begränsade utan vatten (svårt att diska, borsta tänderna och gå på toaletten). Vaknade upp imorse och möttes av ett översvämmat badrumsgolv. Jippi, tänkte vi och lokaliserade snabbt läckan till vår varmvattenberedare på väggen. Så nu står en yougurtburk på golvet och utgör ett härligt droppande ljud. Vid frukosten senare blev det även ett kortare strömavbrott, så vi blev snabbt välkomnade tillbaks till verkligheten. Hoppas er söndag har börjat mycket bättre. Som sagt, det händer mycket här och det är inte konstigt att vi är så trötta redan vi 19 på kvällen. Nu har vi tvättat och ska börja plugga.
