Hedberg goes Africa

Idag har varit en dag som gått från att varit fantastisk till att helt svänga om. Vi träffade vår fantastiska handledare Emidio som hjälpte oss otroligt mycket med funderingar om vår studie och om hur vi skulle kunna gå tillväga. Sedan presenterade han oss för engelska läraren på universitetet som kommer från Manchester. Det slutade med att han visade oss runt hela universitetet vilket inte är så stort och sedan satte sig ner och bara snackade med oss om allt från himmel till jord. Kändes hur skönt som helst att få kontakt med en person som kommer från ungefär samma bakgrund och förstår hur vi känner oss just nu. Vårt besök på universitet slutade med en födelsedagsfirande för bossen på skolan, som för övrigt inte kan prata engelska vilket inte är något ovanligt.

 

Efter en mycket intressant tur till marknaden där vi gjorde lite shopping för första gången på egen hand och även på portugisiska så klart, så försökte vi laga mat i köket. Detta matlagningsförsök slutade i en lite besvikelse över ett underutrustat kök och dess hinder för framtida hemlagade måltider. Förutom besvikelsen över köket insåg vi också att vår vakt utanför huset var spårlöst försvunnen. Detta gjorde oss smått rädda då vi är helt ensamma i detta stora hus. Men efter ett samtal med engelskaläraren, Darren, kunde han försäkra oss om att myggorna är ett större hot än människorna i denna dag.

 

Roliga observationer under dagen:

 

Såg en kvinna med en papperskartong på huvudet och i denna kartong fanns höns. Väldigt otippat.

 

Tydligen kan fängelsefångar sätta upp tält till ett evenemang med vakter vid dess sida. Detta kallas samhällstjänst under (automat)vapenhot. Tips vid dessa situationer, ta inte kort då det inte uppskattas och vapnet kan bli riktad mot dig istället.

 

Jo, en tolvårig pojke friade till oss utanför det stora supermarket. Det spelade inge roll vem han fick av oss vilket komplimang va!!!! Detta kan även summer hur vi har det som vita blondiner i Moçambique.

 

Vi har ju inte kommenterat vädret. Detta på grund av att alla våra dagar har varit extremt varma, soliga och helt underbara. Dock har vi inte hunnit sett en strand än men planeras att avnjutas i helgen.

Hej alla i kalla Sverige,

Idag har det varit den varmaste dagen hittills vilket innebär att man försöker undvika att vara i solen vilket passar perfekt då vi har mycket att styra upp för vår fältstudie. Dock är det mycket på egen hand då skolan och dess personal är upptagna med att förbereda inför ett stort event nu på fredag på universitetet.

Tog oss dock ut på en mycket härlig promenad längs med hamnen, där vindarna var mycket behagliga. Under promenaden lyckades vi även boka ett hotellrum inför Kristins stora dag!!! Så den 5-6 november kommer därför spenderas på ett fint hotell inne i Inhambane med pool, fräscha rum och västerländsk standard. Vi ska tydligen också ha tillgång till internet vilket idag fortfarande är ett problem vi inte lyckats lösa.

Jo, under vår middag kom tv äldre män fram och började prata med oss. Dessa män visades sig jobba för Moçambiques tv-kanal och bad oss kontakta dem då det verkar vara en festival i Inhambane i helgen. Så frågan är vill dom att vi ska vara med i tv ?

Det gar inte sa bra for oss. Vart alskade internet vi skaffade i Maputo vill inte fungera sa bra har ute pa landet, sa nu sitter vi pa ett internetcafe.

Vad har hant sen sist
Mycket, valdigt mycket. Vi har kommit till Inhambane och sovit tva natter i ett hus som bara vi bor i. Vi har hembitrade och en vakt. Vilken lyx tanker ni, men ack sa fel ni har. Har finns inget lyx. Borjar bli vana vid att konstant kanna sig svettig och uttittad. Vi har traffat var fantastiska handledare Emidio, sett pojkar satta upp ett talt med en vakt vid sin sida, firat en fodelsedag, sjalva handlat pa en marknad och kant oss allmant vita.

Bilder har vi massor av, men vi kan inte ladda upp dem. Men vi lever. Far se hur vi laser detta med internet har, for det gar verkligen mindre bra for oss.

Snart ska vi ut i varmen och ga. Har ar det extremt varmt och svettigt, hoppas Sverige ar trevligt. Hehe

Nu är vi framme i Mozambique efter en mycket lång resa. Har nu lyckats fixa ett mozambiskt mobilnummer och internet så nu får man tag på oss igen.

Nu sitter vi i på flygplatsen i Paris och tittar ut över planet som ska ta oss till Johannesburg. Det blev visst en dubbeldäckare så vi är inte direkt ensamma.

Sitter i soffan och tittar ut genom fönstret. Hösten har verkligen anlänt och det blir bara kallare och kallare. En promenad till gymmet i regn och blåst gjorde saken ännu bättre - för på torsdag åker vi på en resa som vi aldrig trodde skulle bli av.